tisdag 18 november 2014

One plus one for one please

Okej, så helt plötsligt går allt så fort. Allt går åt rätt håll men fel. Äh.. Jag vill. Jag vill ha det livet men jag ville inte ha en sådan här start.

Inget är bestämt än... och jag måste komma ihåg att hur det än går till så leder det till något jag önskar mig. Ett liv tillsammans. Men PANIK. Eller?!

fredag 14 november 2014

Hur gör man egentligen?

Hur gör man egentligen för att hålla liv i en... blogg? Hur gör man egentligen för att hålla liv i sig själv och i sin existens? Jag vet ärligt talat inte. Jag går ju runt och väntar på något. Igen.

När jag träffade R så kände jag för första gången, på så länge jag kan minnas, att jag kunde slappna av och leva i nuet. Jag oroade mig inte för framtiden och jag strävade inte efter något speciellt förutom att ha det bra där och då * här och nu. Sedan hände något... framtiden började försöka visualisera sig i mitt sinne och den stör mig.

För något år sedan.. några år sedan? Så vågade jag för första gången vara öppen med mig själv och min omgivning om vad jag vill och önskar mig mest i hela världen. Vad jag vill göra med mitt liv - och vad jag känner är meningen med mitt liv. Jag sa det högt. Jag vill bli mamma. Nu låter det lite annorlunda... jag vågar knappt yttra de orden längre, rädd för att jinxa dom. Jag säger istället Jag vill ha en familj. Det var inte lätt i en omgivning där man helst skulle ha drömmar som lät Jag vill se världen, eller Jag vill bli riksdagsledamot. Min framtida- min drömfamilj försöker hela tiden ta sig in i mitt nu. Framtiden och hur jag ska ta mig dit besvärar mig hela tiden. Jag vet inte om det är vanligt, jag vet inte om det är hälsosamt... det jag vet är att det förstör min "livskvalité".

Självklart är det bra att ha mål, att visualisera och att sträva efter något. Att ha något att se fram emot och jobba för. Men att inte leva under tiden? Men ... hur lever man då? Hur vill jag leva?

Inte att glömma är att jag 90 % av min vakna tid (och i sömnen för den delen) har med mig tankar kring mat, träning och hälsa. Jag vet... det syns inte. Men tro mig - det känns. Ångest, hopp, tillfredsställelse, ilska, otillräcklighet ... känslor som hela tiden snurrar omkring inom mig och stör min levnad återigen. För att jag orkar inte med tankarna. De finns där som hos en tredje person, en helt annan röst än min egen. Jag orkar inte lyssna på rösten längre men jag lyckas inte bli kvitt den. Då kan ni tänka att det främst är ångest som dominerar av de där känslorna.

Hur är man här och nu? Är man spontan och galen? Är man lugn och harmonisk? För jag känner mig som ingenting. Mestadels av tiden...