tisdag 6 maj 2014

I min värld är det olika namn på samma demon

Jag tror jag saknar lite att vara olyckligt kär. Nu för tiden är allting så himla tomt där uppe. Liksom... ska livet inte vara mer än så här?

Här ligger jag på min soffa, en myskväll för mig själv, där jag valt bort allt föreslaget sällskap. Jag har någon slags behaglig lyckokänsla inom mig samtidigt som det saknas något. Tror det saknas lite sorg. Eller kärlek. Är inte det samma sak i min värld? 

Jag jobbar, jag är med vänner, jag tränar, jag träffar min familj, jag tar hand om mitt eget hem, jag reser, jag har pengar över varje månad, jag festar skorna av mig, jag shoppar, jag lyssnar på musik igen, jag gör trippel-piruetter i mitt vardagsrum och handvolter på gräsmattan, jag skrattar och jag... jag gråter inte. Bara en gång. När vi sa hans namn och jag blev påmind och arg på mig själv. & på min bror. Min fulla, klantiga bror som kramade mig förlåt. Det var en fin kram det.

Ska jag vara ärlig så snurrar hans namn i mitt huvud varenda dag fortfarande. Oftast är det konsekvensen efter nattens drömmar. Dom verkar bli fler men längre bort. Liksom inte lika påtagliga. Men påminnande är dom ju fortfarande förstås. Jag vet inte vad det betyder och jag saknar känslan av att vilja veta vad det betyder. Men den finns inte där, den där känslan.

Nu ska jag hoppa ner i min prinsess-säng och låta tankarna fånga upp känslorna och försvinna någonstans.