I'm a dreamer and you're a believer

Sitter på jobbet med väldigt lite att göra. Det är liksom inte det att det inte finns att göra när man kommer på morgonen, utan jag är bara så himla snabb! Mihi.. kanske ska lära mig att fördela mitt arbete lite bättre. Imorgon blir det en del och även torsdag och fredag så jag lär ju inte gå uttråkad... 

Dagarna går så läskigt fort nu, gör dom inte? På ett sätt känns det så jäkla skönt. Vi går mot vår, ljusare dagar, mildare väder... förhoppningsvis. Men som vanligt är det ju läskigt när man blir äldre och inte hinner med allt som man vill. Eller när man kommer längre och längre ifrån en tid som man saknar. 

Men jag måste säga att jag på riktigt aldrig känt mig såhär lugn. Jag tror att varje inlägg här är.. lite kaos. Eller liksom, vartannat deppigt och vartannat glatt och så i de kategorierna. Men när jag ser tillbaka - så vet jag att jag aldrig mått så här bra i mig själv. Jag har liksom släppt taget om mitt förflutna och har inte längre ångest (kommer den väl tillbaka ikväll bara för det) för att jag är lycklig. Eller liksom.. lyckligt lottad. 

Jag har haft så svårt att släppa taget om tiden som sjuk för att jag har känt att jag skulle förlora mig själv och min identitet. Jag har varit rädd att släppa taget om honom, E, för att jag vet inte vem jag är utan honom. Jag har varit rädd för att släppa mamma ensam, för hur kommer livet bli då? Jag har liksom hela tiden varit rädd... och inte konstigt att man går runt med en olustig känsla, eller inre stress - eller blir tankspridd (!) om allt det hela tiden ligger och gnager. Både på yta och långt inuti. 

Det som har skrämt mig mest har varit framtiden. Det går ju liksom inte att lämna bakom sig direkt... men det har nog släppt lite det med. Visst är jag.. rädd för vad som kommer att hända. Eller rättare sagt jag kan knappast säga att jag är exalterad som vissa är, ni vet människor som ser allt i livet så spännande! Men jag går i alla fall inte och tänker på det hela tiden... gör jag det så försöker jag vara lugn, och tacksam över vad som händer i nuet. Drömma lite kan man ju alltid göra förstås... jag har verkligen en dröm som jag kan se framför mig. Hur mitt liv kommer att vara. 

Tänk va förkrossad jag kommer bli om jag vaknar en dag och inser att det är omöjligt? Äh... inte tänka så igen. Bara drömma.