Idag skrattade jag. Jag skrattade så jag nästan ramlade av stolen (åt mig själv). Jag måste ha varit utan mitt eget skratt ganska länge, alltså det här riktiga asgarvet för att något är så jäkla kul. Först nu inser jag nog det, att det var längesen någonting var roligt över huvud taget. Det har liksom tagits ifrån mig tillsammans med så mycket annat, och jag har nog varit mer apatisk än vad jag velat inse. Jag har vetat om vad jag bör känna, men jag har inte känt det.
Ikväll sover jag hos pappa, i den där sängen du vet.. men det känns inte lika jobbigt. Inte när det enda du kallats för idag är "den där jävla idioten". Förutom nu då, när jag ligger här innan jag ska sova och precis har börjat med min nya godnatt-visa. Jag är visst ganska förlåtande också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar