Everything that kills me makes me feel alive

Alltså.. Hjälp. Jag är i någon slags skräckblandad förtjusning haha. Pendlar från ren panik och sorg till ett stort hästleende över hela ansiktet. Okej just nu i detta ögonblick är jag bara så jävla rädd och känner mig hemsk. Hemsk mot mamma, när jag lämnar henne. Alltså. ÅH och min katt. 

Men detta är nog vad jag behöver. Jag behöver lära mig att släppa taget om saker. Aj, va ont det gjorde att tänka på att rensa ut mitt rum fyllt av så mycket minnen. Väldigt mycket kärlek. Men också väldigt mycket sorg det här året, det är väl det jag får tänka på. Vilket sjukt år jag har haft! Man säger att tiden går snabbt när man har roligt men den går visst snabbt när det är kaos också. Klyschigt nog längtar jag som en idiot tills det nya året.