Jag tror att nattens drömmar skulle kallas symboliska, fast det hoppas jag förstås inte. Du var med i varenda en.
Den första minns jag inte särskilt väl. Bara att du gick från tjej till tjej, höll om dom och kände efter. Jag stod i ledet och väntade. Jag tänkte hysteriskt "nej nej nej, släpp henne. Hon är inte bra nog. Ingen är bra nog. Men nej, hon är inte ens snäll.. nej nej nej". Jag visste att när du väl skulle nå fram till mig så skulle du vara hemma. Du skulle inte släppa taget. Men du kom aldrig fram.
I nästa dröm sköljdes hela min familj och alla mina vänner bort i en tsunami. Första gången jag drömmer om tsunami faktiskt. Jag håller mig fast när vattnet strömmar över oss men alla andra försvinner. Det tog lång tid för mig att samla ihop alla, och tillslut insåg jag att du kanske också blivit drabbad. Det är ju min värsta mardröm, tänkte jag i drömmen. Att något skulle hända dig innan vi får chansen att vara tillsammans igen. Jag ska precis slå ditt nummer och ringa dig, men alla mina vänner stoppar mig - och sen vaknade jag.
Så... kör försiktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar