Det är så himla mycket som händer.
Nästan hela det här halvåret har varit förvirrande, energikrävande och i stort sätt gjort ont hela tiden. Men det är nog verkligen som det sägs, - det som inte dödar dig gör dig starkare. Jag har aldrig känt mig säkrare i mig själv än vad jag gör idag. Detta kan till mycket stor del bero på att jag har fått en helt annan typ av bekräftelse än vad jag är van vid, mycket av det dessutom. Men de dagarna när jag lägger ifrån mig allt och alla, och är för mig själv - så är jag så himla nöjd. Jag har ju faktiskt alltid älskat mitt eget sällskap och behöver mycket tid för mig själv. Men nu för tiden har jag även mer ork för att lägga energi på att besvara bekräftelsen jag får, och kärleken gentemot de som faktiskt alltid gett mig kärlek.
En sak som jag lärt mig, en av många - är att hur gammal och vuxen man än blir - så har mamma och pappa tamigfan alltid rätt. Man ska inte sluta lyssna på sina föräldrar bara för att man är vuxen. De kommer alltid ha mer erfarenhet än du. Självklart ska man lyssna på sig själv och man kan inte annat än att följa sitt hjärta. Men det har gjort förbanant ont denna gången, och hade jag bara lyssnat på mina älskade föräldrar så hade jag sluppit en omgång nere på marken.
Jag har så mycket val framför mig. Spelar ingen roll om man är tidig tonåring som inte vet om man ska fortsätta ha kvar sina Barbies på hyllan eller byta ut dessa mot smink, eller om man går ut nian och ska välja gymnasium, eller när man tar studenten - ska man plugga vidare eller inte? När? Jag kommer alltid ha en miljon val framför mig. Jag valde att lägga plugget på hyllan ett tag till. Även om jag är sugen så vill jag inte starta något och sen behöva ändra mig. Hur som helst så inför dessa val jag har framför mig, så har jag aldrig känt mig mer stabil och stark. Jag bestämmer över mig själv. Jag lyssnar på mina underbara föräldrar och alla andra underbara människor jag har i mitt liv, men jag bestämmer över mig själv och jag har ingen annan att tänka på.
Jag känner mig stolt igen. Jag vet att jag kan göra precis vad jag vill med mitt liv, jag kan få vad jag vill i mitt liv. Jag är värd allt vad jag vill ha och jag förtjänar inget mindre än det bästa.
Det här handlar inte om Erik. Erik är en fantastisk människa och det kommer han alltid att vara. Han har hållit ihop mig länge. Men han har också gjort sönder mig. Det är jag tacksam för nu, för det har fått mig att inse att jag klarar av att hålla ihop mig själv. Ingen ska någonsin få förstöra mig, eller få mig att känna mig oälskad. De personerna som gjort mig illa är inte välkomna tillbaka in i mitt liv. De har bränt sina broar och vinkat hejdå.
Nu ska jag gå och skälla ut en optiker som gjort mig mer blind än vad jag redan var. Sedan ska jag gå och bossa lite på kontoret. Fan va dom älskar mig där nu va.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar