fredag 24 maj 2013

Not that skinny but still a bitch

Får tvinga i mig mat det går inte annars... Aldrig varit såhär tråkigt och skit att gå ner i vikt heller. Ful som fan blir man när det är på fel sätt!

torsdag 23 maj 2013

Without a word

Så, nu är jag fan done being sad. Hyllorna är rensade och städade, kroppen är nyduschad och tom från smycken, nagellacket är borta och naglarna är filade - Jag känner mig lite befriad.

Jag har ju fått en läkartid om en vecka, vilket just nu kan kännas att ta i.. ta in läkare. Men sanningen är att vad som än ligger bakom alla ångest attacker och all smärta så kan jag inte hantera det längre, jag orkar inte helt enkelt klara mig ur detta själv. Jag har redan klarat mig ur en psykisk sjukdom helt på egen hand, denna gången tänker jag ta emot hjälpen som erbjuds vad det än är. Jag tror att min kropp är ärrad. Från den perioden jag hade alldeles för mycket press på mig själv och ingen tid att andas, därifrån har jag förlorat all kapacitet att hantera stress. Eller okej, stress kan jag hantera. Vid jobb situationer och när det är mycket att göra, men så fort några slags känslor är inblandade så kollapsar jag rätt upp och ner. Känner mig också ärrad från alla emotionella smällar man fått ta, annars hade jag kanske klarat denna perioden lite lättare men icke.

Maten kommer som vanligt i vägen. Vissa dagar känner jag bara för kakor och choklad, och andra äter jag ingenting. Vilket är ett recept för att bli fet som en elefant så jag ska försöka äta ordentligt och nyttigt. Ta kontroll helt enkelt. Gymmet blir lidande, har man ingen lust att gå ur sängen över huvud taget har man inte heller nån särskild lust för att träna. Men har varit där ett par gånger den här veckan ändå, måste hålla igång och distraheras.

Idag har jag hållit tillbaka gråten max en gång och det var när pappa berättade hur orolig han är för mig. Men det var sista gången känner jag. Nu är jag färdig för det här är ju löjligt.



onsdag 22 maj 2013

Tiden läker alla sår my ass

Alla säger att det går över, det är en jobbig fas men det kommer gå över. Som om jag vill förlora det enda jag har kvar, även om det bara är smärta? Nej, att det gör ont påminner mig om allt det vackra som faktiskt var. Å andra sidan, så känns de apatiska och tomma dagarna bra mycket lättare. Men idag gör det ont för att det var vackert. 

.

Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan

måndag 20 maj 2013

Nothing that I wouldn't do

Idag kom allt ikapp. Igen.. Håller tillbaka och trycker ner gråten i halsen hela tiden. Känner ingenting förutom att jag är ledsen och saknar att vara hel. Är trasig ännu en gång. Har ingen annanstans att ventilera än här nu heller. 

Antar att jag får klara mig genom natten, drömma mig bort och vänta på imorgon. Då kanske det är lättare igen.